Holiday program över! =(

"Long time no see" som man brukar säga när det var länge sedan... Ok det va dé ju kan man säga för vi har vart lite mycket att göra och svårt att komma iväg till internetcaféer.

Nu är ”the holiday program” slut. Usch å fy känns det just nu att återgå till vaktmästar/alltiallo-rollerna faktiskt. Varför då? Jo för att dessa barn är underbara (liksom de flesta barn är) och det är så givande att se hur sitt arbete får en direkt koppling till hur barnen mår och uppskattar det man gör för dem. Vi har haft en så grymt härlig månad nu när vi fått vara med dem.

Det är så fantastiskt att tillsammans med barnen åka iväg och bada, spela fotboll, måla, sjunga & dansa eller egentligen vad som helst, och får se deras glädje och få känna deras kärlek, när man vet att de flesta här blivit sexuellt utnyttjade eller bortstötta från sina familjer. Det känns så fantastiskt att få glädja dessa fina barn. De är verkligen sååå fina och starka. Så därför känns det nu lite tungt att gå tillbaka till de gamla sysslorna. Det är lite svårare att se att man gör något för barnen när man t.ex. byter glödlampa i receptionen eller rensar avloppet i volontärhuset. MEN det är verkligen så att det vi gör måste göras för att de andra ska kunna ta hand om och ge barnen det de förtjänar och att allt annat ska flyta på i organisationen. Det är bara lite svårare för oss att se kopplingen och få motivation att fortsätta jobba när vi är trötta och det känns jobbigt. Men OJ vad vi trivs! Ojojoj! Ojoj… oj!! Vi är så lyckliga över att kunna göra detta och önskar att alla ska kunna uppleva det vi gör.

Ett stycken skön bejbitz från en utflykt

Resultatet av en av Charlottes kreativa tillställningar med barnen under holiday program.

Måste kissa lite också och då är det ju trevligast att göra det i sällskap.

Charlotte är nu en fullfjädrad tant som tar sitt uppdrag på högsta allvar.

Vi var på en utflykt med barnen till en krokodil farm i förra veckan. Dem e ju stört stora faktiskt, inte barnen utan de andra. I för sig e vissa barn stora också, men inte direkt mycket stora i jämförelse… Ni fattar.

Bejbitz krokodil som e sex dagar gammal

Två till bejbitzar...

Lokalkändisar of Stockholm, Sweden

SKADA! Resultatet av tumme i vägen för en stängande bildörr. Klämde den åt det hållet så nageln trycktes ihop från vänster och höger sida av nageln. Nageln är sprucken rakt över men vet inte om något mer har hänt. Orsakar en hel del smärta iaf.

Älskade bananer! De är bara bäst och vi bor mitt ibland dem. Livet är allt bra ibland

Vi var på kaffeprovning en helg på en kaffefarm. Detta är kafferostaren för den som är intresserad.

Och det här é harkluttar... Näääähhh, kaffebönor. Tråkigt men sant.

Hittade en mega skalbagge bakom muggen som va indränkt i någon skön sörja. Appropå skön, kolla in Trötter i bakgrunden.

Lite svårt att komma åt att klia där bak för den lilla hästen, så fick använda en vajer

Lite mer djur… Man kan aldrig få nog med djurbilder för den som undrar

Nu har husägarna till huset vi vaktat kommit hem från Sverige så vi har flyttat ut från det och in i vårt sista boende. Ska bli skönt att slippa flytta nån mer gång innan vi åker hem och vi trivs verkligen maximalt även i detta boende. Vi är såååå tacksamma över att kunna bo så här fint! Snälla kom och hälsa på oss så vi får dela det med er! Detta är en liten PR-film för er som funderar på att komma hit men som är oroliga över vart ni ska bo. Ni ska bo hos oss i det här huset fattar ni väl!? KOM NU ALLA!!! Vi bjuppar på bannisar! (bananer)

Charlotte gillar ju kattungar som en del kanske vet men hon har inte direkt något emot att bo på en gård tillsammans med denna hundunge.

Allt här i livet har ju en baksida som kanske kliar ibland (se hästen för exempel) och så har även vårt nya boende. Upptäckte en orm i gardinen precis ovanför diskhon i köket andra natten. Jonas älskar inte ormar direkt. En ofarlig ”Eggeater” tydligen (kanske heter äggätare på svenska, ren chansning…). Ca 1 meter lång och tjock som en 50-öring. Väldigt ovanligt däremot att ormarna är inne i husen.

Dagen efter nyårsafton sjuknade Jonas Ponas in och blev 70 år. I alla fall om man går efter hur kroppen fungerade i ryggen och fot– och knälederna. Han blev även torr i munnen och kände sig allmänt konstig och blev i princip sängliggande i 2-3 dagar och fortsatt konstig i lederna i totalt 1 vecka. Denna berättelse är baserad på en sann historia och enligt pålitliga källor orsakades denna 70-års sjuka med största sannolikhet av ett spindelbett från en liten rackarns spindel som oftast bits när man sover.

Blev ett stort inlägg idag men det var väl härligt! Här kommer alla bilderna i större format för den detaljintresserade: http://picasaweb.google.com/charlottesareld/Inlagg10#

Pussar & kramar!

/Challe & Jonas